Så var det när jag var liten

Som vanligt startade dagen med sol som efter an stund övergick till moln. Man börjar vänja sig med norrbottens väder efter 25 år här. C:a 10 grader är det nu. Tyvärr måste jag handla lite idag. Slut bröd, både mjukt och hårt. Till och med skorporna är slut. Inte ens den minsta mus skulle bli mätt i mitt hem idag. Vet inte om det blir Ica Maxi eller Coop på Björkskatan som får besök av mig. Men det blir efter lunch och Emmerdale.

Igår tvättade jag och idag plockar jag upp tvätten och lägger in i garderob och lådor. Var en sväng med en massa sopor också. Hur kan man ha så mycket sopor som jag har, kan man undra. Och detta sorterande. Från det ena till det andra. Vad tror ni hände? När jag hade gått denna långa väg till soprummet, upptäckte jag att jag inte hade med mig nyckeln. Skulle jag nu behöva gå tillbaka, hämta nyckeln och gå till soprummet igen. Jag höll på att bryta ihop. Men då såg jag att en av  Lulebos bilar stod parkerad i närheten, och jag bad killen i bilen att låsa upp. Tack och lov hade han nyckel och kunde göra det. Ibland har jag turen med mig.

När jag var i tvättstugan kom jag att tänka på, när jag var liten och min mamma tvättade. Då var det inte så lätt att tvätta som nu. Då skulle tvätten blötläggas på kvällen och på morgonen skulle man vara tidigt i bykhuset för att göra upp eld i vattenvärmaren. Sen tvättade man för hand med borstar och tvättbrädor och såpa (ibland lut). Och allt skulle sköljas i fyra-fem vattenbad. På sommaren torkades tvätten utomhus och på vintern i ett förråd vid bykhuset. Sen skulle det manglas och strykas. Kommer ihåg örngotten, där banden skulle krusas med en krustång. Då kan man säga att det var arbetsamt att tvätta, mot nu för tiden. Kommer också ihåg linneskåpet hos oss. Det luktade så gott där. Tror mamma hade lagt ut små tygpåsar med lavendel i. Sen var det så vackert upplagt på hyllorna. Lakan och örngott för sig och dukar i olika storlekar för sig. Kökshanddukar och tvätthanddukar på sin hylla. Ordning och reda var mammas måtto.

I Syrien fortsätter massakern och ingen gör nånting åt detta. Om jag bara kunde sätta stopp för detta.

Kan inte omvärlden göra nåt? Och då menar jag inte i ord, för det hjälper inte nu. Och dom som drabbas mest, det är ju barnen som vanligt. Och det är väl inte barnen som startat detta uppror.

Gör nånting nu!!!!!!!!

Pernilla har namnsdag idag! Kanske jag slår henne en signal. Ha det bra ni där ute. Hej då!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0