I väntan på jul

Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt, skaldar Povel Ramel i Gräsänklingsblues, om ni kommer ihåg den gamla schlagern. Mitt huvud känns dock inte tungt om än lite sömnigt. Det blev sent igår då jag fastnade i "Kommisarie Lynley" på åttan.

Oj vad det nu har snöat denna helg. Just nu är det -11 grader. Eftersom man är ovan, så känns det kallt. Men det är väldigt vackert här på Hagelvägen, med den vitklädda naturen. Som om vi nu är färdiga att ta emot julen. Men än är det några dagar kvar. Vid denna tid längtar jag alltid tillbaka till min barndoms jular. Med mammas julstök och bak, matlagning och städning. Golven skulle knäskuras, en ny vaxduk på köksbordet. Apelsiner med nedstuckna nejlikor, hängande i röda band i köksfönstren. På julaftons morgon, fika vid julgranen där pappa spelade stenkakor på grammofonen, "En sjömansjul på Hawaii". Och denna förväntan innan julbocken (senare tomten) lämnade paketen. Denna stämning kan man aldrig uppleva igen. Och barnen som växer upp nu, kan inte förstå hur det var då.

Imorgon är det Lucia och jag får väl hålla tillgodo med TV:s Lucia. Roligast är det om det är småbarn som lussar istället för dessa skösjungande luciatåg som det ofta är. Får se hur det är i år. I alla fall vet jag inte hur dagen kommer att vara för mig idag. Har ingen aning om vad jag ska göra. Matte är ledig så han lär inte dyka upp förrän i morgon. Men jag ska snart in i duschen den sköna. Ikväll blir det TV med en engelsk serie och den svenska "1790". Men innan dess Emmerdale. Hoppas på en bra dag för er och hej då!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0