Minnesdag för terrorismens offer
-2,3 grader, det går åt rätt håll nu. Med våren menar jag. Ingen är gladare än jag när jag ser på temperaturen att det blir varmare och varmare. Det måste ju ta på snön nu. Men ser till min förskräckelse att det snöar ute nu.
Igår tvättade jag och städade. Allt utom dammning som jag gör i dag. Sen blev det inte pytt till middag utan stuvade makaroner och köttfärs med lök. Pytten blir i dag. Hade glömt att jag hade köttfärs i kylen som jag inhandlade dagen innan. Därför byte av mat. Minestronesoppa till lunch i dag.
Igår verkade det vara ringdag från vårdinstanser. Först ringde reumatologen om en tid 31/3 som jag ska besöka dom. Sen ringde dom om att jag har lågt blodvärde och måste ta nytt prov om två veckor. Sen fick jag besök av en gammal bekant som har flyttat hit till byn. Min sondotter Tova kom också hit med garn och en present, som visade sig vara en bok skriven av en norsk författare, Anne B Ragde. Boken är den treologi, Berlinerpopplarna. Jag har sett den på TV men läsar med glädje boken då jag vart lite konfunderad om handlingen. Började läsa den i går kväll. Thomas Bodström får vänta.
Såg "Kommisarie Lynley" på TV igår. Det var det enda samt nyheterna. Ikväll ser jag fortsättningen på Lynley. Sen vet jag inte. TV-tidningen har jag inte handlat än så jag vet inte mer vad dom visar.
Idag är det Minnesdag för terrorismens offer. Dom är väl många. Terror kan ju också bedrivas inom hemmets väggar. Dessa offer kommer i skymundan och vi kommer mest ihåg offren som hamnar i tidningarna. Tyvärr är det så. Värst är det när det är barn som drabbas. Dessa stackars små som blir märkta för livet. Mitt hjärta är stort när det gäller barn, och det innefattar alla barn inte bara vita och svenska. Rasdiskremineringen kan oftast bli roten till terrorism. Förskräckligt, eller hur.
Ja snart är denna vecka slut. Fast den nyss har börjat tycker jag. På lördag är det slut på melodifestivalen för ett tag. Skönt tycker jag fast jag vet att många gillar detta program. Numer finns det ju andra kanaler att titta på. Förr var man ju nästan tvungen att se. Fast på den tiden såg jag nästan aldrig på TV. Mina föräldrar skaffade TV 1956. Då bodde jag fortfarande hemma. Första TV:n jag skaffade var 1975 och då var det färgTV. Men bara två kanaler. Fast det räckte mer än väl. Jag såg fortfarande sällan på TV. Men min familj såg.
Idag ska jag inte göra så mycket, skönt. Blir att läsa och sticka. Ska försöka göra klar hundtröjan nu när jag fått mer garn. Vi får väl höras mer i morgon. Hej då govänner!
Igår tvättade jag och städade. Allt utom dammning som jag gör i dag. Sen blev det inte pytt till middag utan stuvade makaroner och köttfärs med lök. Pytten blir i dag. Hade glömt att jag hade köttfärs i kylen som jag inhandlade dagen innan. Därför byte av mat. Minestronesoppa till lunch i dag.
Igår verkade det vara ringdag från vårdinstanser. Först ringde reumatologen om en tid 31/3 som jag ska besöka dom. Sen ringde dom om att jag har lågt blodvärde och måste ta nytt prov om två veckor. Sen fick jag besök av en gammal bekant som har flyttat hit till byn. Min sondotter Tova kom också hit med garn och en present, som visade sig vara en bok skriven av en norsk författare, Anne B Ragde. Boken är den treologi, Berlinerpopplarna. Jag har sett den på TV men läsar med glädje boken då jag vart lite konfunderad om handlingen. Började läsa den i går kväll. Thomas Bodström får vänta.
Såg "Kommisarie Lynley" på TV igår. Det var det enda samt nyheterna. Ikväll ser jag fortsättningen på Lynley. Sen vet jag inte. TV-tidningen har jag inte handlat än så jag vet inte mer vad dom visar.
Idag är det Minnesdag för terrorismens offer. Dom är väl många. Terror kan ju också bedrivas inom hemmets väggar. Dessa offer kommer i skymundan och vi kommer mest ihåg offren som hamnar i tidningarna. Tyvärr är det så. Värst är det när det är barn som drabbas. Dessa stackars små som blir märkta för livet. Mitt hjärta är stort när det gäller barn, och det innefattar alla barn inte bara vita och svenska. Rasdiskremineringen kan oftast bli roten till terrorism. Förskräckligt, eller hur.
Ja snart är denna vecka slut. Fast den nyss har börjat tycker jag. På lördag är det slut på melodifestivalen för ett tag. Skönt tycker jag fast jag vet att många gillar detta program. Numer finns det ju andra kanaler att titta på. Förr var man ju nästan tvungen att se. Fast på den tiden såg jag nästan aldrig på TV. Mina föräldrar skaffade TV 1956. Då bodde jag fortfarande hemma. Första TV:n jag skaffade var 1975 och då var det färgTV. Men bara två kanaler. Fast det räckte mer än väl. Jag såg fortfarande sällan på TV. Men min familj såg.
Idag ska jag inte göra så mycket, skönt. Blir att läsa och sticka. Ska försöka göra klar hundtröjan nu när jag fått mer garn. Vi får väl höras mer i morgon. Hej då govänner!
Kommentarer
Trackback
