flickan med ljuset

Blåser ute och när jag tittar ut mot torget ser jag dom nordiska flaggorna stå rakt ut och ibland gör dom små krumsprång. Ser ut som om dom hoppar och skrattar "Titta vad vi kan". När jag fortsätter titta ser jag en gammal man som påminner om min biologiska morfar. Han är ju död sen många år. Blev ju änkling i unga år då min mormor dog 32 år gammal i ett astmaanfall. Dom hade 7 barn och morfar försökte väl ta hand om dom men de flesta hamnade i fosterhem. Det gick ju bra det också.

Morfar var ju en äkta söderkis och han var Stockholm trogen. När han fick pension tog han för vana att besöka sina barn. Han kom och stannade minst en månad innan reste till nästa barn. Egentligen blev man inte så glad när Karl, som han hette, kom. Tyckte han hade konstiga idéer. Skulle alltid lägga sig i hur vi skulle uppfostras. Han som knappt hade uppfostrat sina egna barn. Jag hade ju min egen morfar sen förut och han var det bästa som fanns. Vad jag minns var, att han var jättelång och mycket musikalisk. Spelade de flesta instrument, vi hade ju flera såna i hemmet. Nu fattar jag att hans snålhet (för han var snål) gjorde att han reste runt till sina barn. Resorna var ju inte så dyra och han hade ju gratis mat dit han kom. På sommaren kom han aldrig för sommaren ska man tillbringa i Stockholm, sa han alltid. Morfar Karl blev 98 år men ändå kände jag honom aldrig, trots alla månader han tillbringade hos oss. Det var nog mitt fel. Han kanske ville känna mig, men jag bromsade emot.

Det är ju internationella barndagen idag. Vet inte vad det innebär i praktiken. Kanske ska jag googla för att få veta det. Nu har jag gjort det och vet att det är FN:ns konvention om barnens rättigheter. Bra, då vet jag.

Matte kommer med lunch i dag. Det blir visst thaimat. Det var längesedan jag åt det. Det var medan vi bodde i Örebro. Kul att prova på det igen.

Nu har jag duschat och ska snart äta. Vi får höras i morgon igen. Hej då!