flickan med ljuset

                                                            
Ja idag fyller min lilla, stora flicka år. Jag minns det som om det var igår som hon föddes. Hur man blev utlämnad hos främmande människor. Det var ju inte tal om att man skulle ha nån med sig när man födde. Ung och dum var man ju också. Man var två föderskor i varje rum med ett draperi mellan. Hon som låg på andra sidan draperiet skrek så fruktansvärt att jag blev livrädd. Tyckte jag hade nog ont, men trodde efter hur hon skrek att jag skulle dö. Det gjorde jag nu inte och efter att jag hade fått min lilla flicka till mig, hade jag glömt allt ont. Tur att det är annorlunda nu för tiden. Detta var på 60-talet. Mitt sista barn fick jag 1985 och då var allt mycket bättre. Och min lilla flicka har nu blivit stor och har varit till mycket glädje för mig. Så GRATTIS! 

Idag har dom hotat med regn men än har det inte kommit. Det skulle inte skada med en regnskur, det är så torrt ute. Måste handla lite och göra veckans matsedel. I morgon kommer dom och tar prover på mig för  sprutan. 
På torsdag kommer dom från terapin för att göra mitt träningsprogram och samma dag är det sprutdags.  Det är tid för guldet nu, det känns.

Igår hade jag namnsdag. Det är inte så många år som Jane har varit med i almenackan. Jane är ju ett engelskt namn, det är Johanna på svenska. När jag var liten var jag inte så glad över mitt namn. Hade hellre hetat Ulla, Britta eller nåt annat vanligt svenskt namn. När jag började femte klass kom det en ny flicka till klassen. Hon hette June och då kände jag mig mycket bättre, när  också en annan hade ett annorlunda namn.  Konstigt att det kunde göra sån skillnad. Numera tänker jag aldrig på mitt namn. 

Regnet har inte kommit än, så jag ska gå ut nu. Matte kommer inte och äter middag idag. Han skulle se hockeyn, så jag kan vara ute en lång stund, kanske äta en glass. Livet är stenkul! Eller hur?

                                                 Grattis Helena!