En del av barndomen
I går såg jag ett program på TV " Småskalighetens hjältar" som försatte mig till min barndom.
Jag växte upp i en liten by i närheten till Uppsala. Vi bodde i ett nybyggt hus med sjötomt vid en vik av Mälaren. Ett par kilometer från huset vi bodde i fanns mormor och morfar och deras bondgård. Gården hette Hessle. Där fanns mjölkkor, kalvar, grisar, en tjur, höns, tupp, hästar och katt.
Där fanns också en handelsträdgård med frukt, grönsaker och kryddor. I närheten av boningshuset fanns ett lusthus där morfar torkade kryddor. Ofta lekte vi där. Tänk er doften där inne. Boningshuset var stort. Salen användes bara till fest och det var alltid kallt där inne. Det fanns en köksingång och en finare ingång som bara användes av främmande. Övervåningen användes bara på sommaren. Det var ett äventyr att sova där uppe med alla kusiner. Spetsgardiner och pelargoner i fönstret och åskvädret knallande utanför.
När höet bärgades fick vi ungar alltid sova första natten på skullen. Saftflaskor och ostmackor skulle vara med och spökhistorier skulle berättas. Då var det spännande. På lördagarna spände morfar för en av hästarna till vagnen och lastade på frukt, grönsaker, blommor och ägg. Sen bar det av in till stan och torghandeln. Ibland fick man följa med och det ville man så gärna.
Jag är så tacksam för att jag fick växa upp så, med trygghet och glädje bland snälla vuxna och djur. Jag önskar att alla kunde få en sån barndom men det är nog få förunnat nu. Ibland kan man längta tillbaka men livet ändras ju hela tiden. Man hade inte så stora fordringar då, det skulle ju inte gå nu i dataåldern. Vi kan ju aldrig få den tiden tillbaka och det man inte har haft ,saknar man ju inte.
I dag har jag varit så trött hela dagen så jag har legat mycket och läst. Det blev inget besök på Kupan, får ta det en annan dag.
Kram till er alla!!
Jag växte upp i en liten by i närheten till Uppsala. Vi bodde i ett nybyggt hus med sjötomt vid en vik av Mälaren. Ett par kilometer från huset vi bodde i fanns mormor och morfar och deras bondgård. Gården hette Hessle. Där fanns mjölkkor, kalvar, grisar, en tjur, höns, tupp, hästar och katt.
Där fanns också en handelsträdgård med frukt, grönsaker och kryddor. I närheten av boningshuset fanns ett lusthus där morfar torkade kryddor. Ofta lekte vi där. Tänk er doften där inne. Boningshuset var stort. Salen användes bara till fest och det var alltid kallt där inne. Det fanns en köksingång och en finare ingång som bara användes av främmande. Övervåningen användes bara på sommaren. Det var ett äventyr att sova där uppe med alla kusiner. Spetsgardiner och pelargoner i fönstret och åskvädret knallande utanför.
När höet bärgades fick vi ungar alltid sova första natten på skullen. Saftflaskor och ostmackor skulle vara med och spökhistorier skulle berättas. Då var det spännande. På lördagarna spände morfar för en av hästarna till vagnen och lastade på frukt, grönsaker, blommor och ägg. Sen bar det av in till stan och torghandeln. Ibland fick man följa med och det ville man så gärna.
Jag är så tacksam för att jag fick växa upp så, med trygghet och glädje bland snälla vuxna och djur. Jag önskar att alla kunde få en sån barndom men det är nog få förunnat nu. Ibland kan man längta tillbaka men livet ändras ju hela tiden. Man hade inte så stora fordringar då, det skulle ju inte gå nu i dataåldern. Vi kan ju aldrig få den tiden tillbaka och det man inte har haft ,saknar man ju inte.
I dag har jag varit så trött hela dagen så jag har legat mycket och läst. Det blev inget besök på Kupan, får ta det en annan dag.
Kram till er alla!!
Kommentarer
Trackback
