flickan med ljuset

Dom som har läst min blogg från början funderar nog. Var inte min mamma från Stockholm hur kunde då min morfar ha bondgård  utanför Uppsala. Så här är det. Min riktiga mormor dog i ett astmaanfall när min mamma var liten. Barnen var sju stycken och min riktiga morfar kunde inte ta hand om alla barnen så en del fick fosterföräldrar. På det sättet hamnade min mamma i Hessle. Mormor och morfar i Hessle var världens bästa och jag älskade dom. Min riktiga morfar träffade jag inte så mycket. Han kom och hälsade på en gång om året och stannade en vecka och sen for han till nästa barn och hälsade på där. Jag har inte så mycket minne av honom, han var lång och spelade munspel.
 
Däremot minns jag mycket om mormor och morfar i Hessle. Mormors plättar med krusbärssylt. Morfar som lärde mig rida och att vissla. Sådana där vardagsminnen som sitter fast i mitt huvud. Mormor som läste Vecko-Revyn med stor inlevelse. Hon köpte den inte själv utan lånade den av ett barnbarn. Alltid en varm famn att vila i och en kram när man var ledsen.

Konstigare än så var det inte med att min mamma bodde i Stockholm och i Hessle. Nu måste jag sluta för min dotter, Isabel och hennes son Alec + hunden Milo, kommer hit. Nu ska jag bli klippt och bli ompysslad och pussad på. Njuter gör jag redan. Kram på er! 


    Alec med Milo i knät.