flickan med ljuset

Ska den här kylan inte ta slut nån gång. Jag börjar bli less. Och less kan man bli på folk som inte tänker. I går när jag kom hem från affären tryckte jag på knappen till hissen. Inget hände. Sen kommer en granne som skulle på samma våning som jag och hon tryckte på knappen också utan att hissen kom. Till slut var vi fem stycken som skulle upp. Som tur var har jag ju rullatorn att sitta på. Jag brukar ha mobilen med mig när jag går ut men för första gången hade jag inte den med. För då hade jag ju kunnat ringa hyresvärden om hjälp.

Ja där var vi väntande och ingen kunde ringa  och alla var beroende av hissen för att komma upp. Hissen har ju nyss blivit reparerad. Skulle den vara trasig igen?
Efter drygt en halvtimme kom en av husägarna. Han undrade vad som stod på. Sen sa han att han skulle kolla våningarna om nån blockerade hissen. Mycket riktigt. På fjärde våningen höll dom som har skoaffären i huset på att lasta in och ut från hissen. Dom har väl nån sorts förråd där uppe. Dom tog god tid på sig. Brydde sig väl inte om att nån skulle behöva hissen. Hur är en del funtade? När man nu ska blockera hissen så länge som dom gjorde,  kan dom ju kolla upp om nån behöver hissen under tiden.

Jag flyttade hit p g a att det fanns hiss här. Och de flesta som bor här är beroende av hiss. Förut hade jag en lägenhet på backen. Den blev för stor för mig. Men då var jag inte beroende av hiss. När hissen går sönder blir man isolerad i minst en vecka. Tur att det inte händer så ofta. Det har hänt två gånger sen jag flyttade hit. Man får hoppas på att skoaffären inte är i hissen varje dag. Låter jag gnällig, jag tror det. Men i bland måste man  få gnälla.

Ha det bra mina vänner så hörs vi.