flickan med ljuset

I dag har Iris namnsdag. Min mamma hette Iris Maj Sofia och hon kallades för Iris. Det är en vacker blomma och min mamma var vacker. Hon var tredje barnet i en syskonskara på sju. Äldsta barnet var en pojke, Bruno, sen var det sex flickor som alla hade namn som började på I. Irma, Iris, Ingrid, Inga, Irene och Ingegerd.  Dom bodde på Skånegatan i Stockholm. Deras mamma hade astma och dog när äldsta barnet var femton och yngsta under året. Iris, Inga och Irene höll alltid ihop hela livet.

När jag växte upp tyckte jag att mamma var sträng och bestämd. Tur var väl det för pappa gjorde man som man ville med. Han var kanske för snäll förstår jag nu. När mamma sa ifrån tordes man inte göra annat än som hon sa. Inte så att man var rädd utan för att man hade respekt. I mitt barndomshem fick man aldrig stryk som många av mina kompisar fick.

Mamma jobbade på barnavårdsnämnden som det hette då. Hade bl a hand  om barn som hade det svårt. Hon var också övervakare så hos oss vandrade  många människor från livets skuggsida, in och ut. Hos oss fanns det alltid en säng att sova i och en måltid att äta. Mamma rökte inte men hade alltid cigaretter att bjuda på. Däremot fanns det aldrig något starkare än lättöl att bjuda på. Varken mamma eller pappa nyttjade sprit. Aldrig sades det ett ont ord om de som drack sprit, dom hade många vänner som drack  och det gick bra det också.

Mamma var aktiv i politiken. Satt i kommunfullmäktige för socialdemokraterna, trots att hon kom från ett högerhem. Hon var nog den enda som röstade på ett arbetarparti av syskonen. T o m pappa var borgare, men de pratade aldrig politik. Dom var ju gifta i 50 år så deras äktenskap var helt opolitiskt.

När jag var liten så firades namnsdagar med tårta och en liten present. Det var ju inte så vanligt med godis och sånt på den tiden så det var nåt extra med namnsdag. Så grattis på namnsdagen Iris, i änglahimlen.

Ha det så bra govänner till i morgon!