Delice och Anki
Ännu en dag har gått i mitt liv. Det var 11 minusgrader i morse men frampå förmiddagen hade graderna ökat till plus.
Under förra året miste jag två vänner, Delice och Anki. Jag fick ett minne av det när jag hittade Delice sista brev till mig i en byrålåda. Delice bodde i Gällivare och var lärare där. När hon fyllde 60 beslutade hon sig för att gå i pension och att göra saker hon aldrig haft tid till. Två månader efter det fick hon beskedet att hon hade lungcancer som också hade spritt sig till ryggraden. Hon blev väldigt ledsen men försökte ändå hålla humöret uppe. Vi pratade mycket i telefon och jag försökte verkligen trösta henne så gott jag kunde. Men till slut vann cancern matchen mot henne. Hon fick dö hemma i sin säng med hela familjen samlad hos henne. Lungcancern skördar även offer som inte röker.
Anki blev inte ens 60 då hon fick en massiv stroke. Hon föll i koma och vaknade aldrig mer upp. Ibland kommer minnena av Delice eller Anki när man hör viss musik eller om man gör nåt speciellt som påminner om dom. Jag är glad att jag har kännt dom och vårdar minnena.
Annars njuter jag i mitt rena hem så länge det varar. I morgon hoppas jag att jag kan gå ut i mina nya röda solglasögon och motionera dom. Nu ska jag se "Brothers an sisters" på TV. Vi hörs mer i morgon!
Under förra året miste jag två vänner, Delice och Anki. Jag fick ett minne av det när jag hittade Delice sista brev till mig i en byrålåda. Delice bodde i Gällivare och var lärare där. När hon fyllde 60 beslutade hon sig för att gå i pension och att göra saker hon aldrig haft tid till. Två månader efter det fick hon beskedet att hon hade lungcancer som också hade spritt sig till ryggraden. Hon blev väldigt ledsen men försökte ändå hålla humöret uppe. Vi pratade mycket i telefon och jag försökte verkligen trösta henne så gott jag kunde. Men till slut vann cancern matchen mot henne. Hon fick dö hemma i sin säng med hela familjen samlad hos henne. Lungcancern skördar även offer som inte röker.
Anki blev inte ens 60 då hon fick en massiv stroke. Hon föll i koma och vaknade aldrig mer upp. Ibland kommer minnena av Delice eller Anki när man hör viss musik eller om man gör nåt speciellt som påminner om dom. Jag är glad att jag har kännt dom och vårdar minnena.
Annars njuter jag i mitt rena hem så länge det varar. I morgon hoppas jag att jag kan gå ut i mina nya röda solglasögon och motionera dom. Nu ska jag se "Brothers an sisters" på TV. Vi hörs mer i morgon!
Kommentarer
Trackback
