Hopp om livet

Ska försöka skriva några rader idag. Känner mig en aning bättre. Men bara en aning. Lunginflammation är inte att leka med, kan jag säga. Flera gånger har jag kännt att jag ger upp för att det är så jobbigt. Varför jag inte gjorde det kan jag tacka mina barn för. Isabel har varit här för att se till mig, Jocke och Pernilla var här i lördags och Matte är en klippa som jag har lutat mig mot. Det svåraste är nog hostan, den skrällande och andningen. Det är som att andas i en liten garderob där luften tagit slut. Läkaren på vårdcentralen sa att om det inte hjälpte med medicinen måste jag bli inlagd i Sunderbyn på lungkliniken. Där har jag klippkort. Tillbringade fem veckor där för några år sen i dubbelsidig LI. Men nu ska jag försöka bli frisk i stället på egen hand.

Sista tiden har jag inte sett på TV utan tillbringat den i sängen. Hört friidrotten, VM, på radion. Har duschat frysande. Har inte spelat så stor roll hur mycket varmt vatten jag haft i duschen. Jag har frysigt ändå. Sen har jag knappt ätit nånting. Igår kväll först värmde jag en tallrik korvgryta, och åt lite med en hård macka. Tur att man har lite reserver. Ja nu vet ni att jag lever i alla fall. Hoppas jag piggnar till också. Önskar er en bra dag mina vänner. Hej då!

                              

Kommentarer
Postat av: Barbro

Jag har varit orolig för dig när du blev sjuk, så jag förstod att du inte mår så bra men blev glad i dag när jag såg ditt inlägg.

Krya nu på dig/MVH Barbro

2011-09-06 @ 07:08:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0