flickan med ljuset

Skönt med lördag om än man är pensionär. Jag vet inte varför men så är det. Lyssna på folk som svarar på frågor och får sin önskemusik uppspelad i radio. Och sen lösa melodikrysset. Lika dant varje lördag. Idag ser det ut att vara grått där ute. Nu blir det duffeln vid utgång.

Jag har en tidning som heter "Reumatikervärlden" och där är Marcus Birro krönikör. En väldigt bra sådan. I sista numret skrev han om när hans barn dog och den iskyla han mötte. Den ända riktiga värdighet dom mötte var från nån på begravningsbyrån. Från vården ingen tröst eller vad man ska säga. Eller vad ska man säga om en överläkare som yttrade sig i DN, citat " eftersom han är i chock, i sorg och dessutom en b-kändis ska han inte ges utrymme att yttra sig" slut citat. Man blir chockad av ett sånt uttalande. Nu är det ju så att vårdapparaten består av människor. Och vi vet ju att människor felar, men inte alla väl?

 Är kyla smittsamt? Det är så att vi måste säga ifrån. Slå näven i bordet och säg ifrån, vem det än gäller. Det gör jag numera efter att ha blivit dåligt behandlad. Minns för nåt år sen, då jag var till en hudspecialist för behandling av ett sår. Läkaren hyssande ner mig så fort jag sa ett ord. Behandlade mig som ett barn och var allmänt obehaglig. Jag gick aldrig mer tillbaka till den läkaren och jag talade om varför. Nu finns det bra vårdpersonal också. Jag har träffat flera såna, men det finns många kyliga människor också inom vården. När jag låg fem veckor på lungkliniken, träffade jag flera såna. Men mest träffade jag underbar personal. Undersköterskorna var bäst.

När man nu har förlorat ett barn, vilket nog är det värsta man kan råka ut för, behöver man all tröst man kan få. Så jag förstår Marcus Birro. Ni som vill läsa artikeln, finns den i Reumatikervärlden nummer 5.2010, oktober-november.

Tillbaka till min värld. Inget att sticka har jag. Har ju hittat en beskrivning på snygga halsdukar i mosstickning i Allers nr. 40. Ska prova det  när jag hittat ett bra garn.

Men nu ska jag vänta till melodikrysset är löst och sen duscha. Matte jobbar så han kommer inte på lunch. Jag äter rester och sen går jag ut. Ska byta väska idag. Sätta bort sommarväskan och ta fram vinterväskan. Ni ser vilka bekymmer jag har. 

Måste sätta ut ett kort på min äldsta son. Han är åtta år på kortet och älskade Elvis. Noga med att vattenkamma sig och när kammade sig sjöng han Elvislåtar. Gullgubben! 

                                     
Visst är han söt?  Ha nu en bra lördag så hörs vi i morgon. Hej då!