Stroke
2003 i juli fick jag en stroke. Den gjorde att mitt tal blev obegripligt. Med hjälp av mina barn och en talpedagog tränade jag upp talet. Det var svårt. Svårast var det att läsa högt. Jag var tvungen att läsa högt från en tidning varje dag och oftast blev jag arg när det blev fel men Isabel, min dotter som bodde kvar hemma, gav sig inte och tvingade mig att fortsätta läsa. Före stroken älskade jag att spela alfapet. Nu ville jag inte spela mer. Men tro inte att jag slapp undan. När Mattias kom skulle vi spela alfapet. Mattias är min yngsta son.
Stackars ungar vad dom slet för att jag skulle kunna prata begripligt. Datorn var till hjälp också. Jag skrev ner matrecept för att träna stavning och det blev bättre och bättre. Fortfarande har jag lite svårt med att finna rätt bokstäver men jag märker oftast när det är fel. Svårast är siffrorna, dom blandar jag ihop. Så det gäller att kolla när jag betalar räkningarna. Som ett led i träningen ville jag blogga. Det gäller att hålla igång. Man får ingenting gratis. Hoppas ni som läser min blogg har överseende om jag stavar fel. Nu vet ni varför jag vill blogga.
