Fortsättning på min pappa
________________
- Lilla gosebarn, sa Elin och kramade om Erik.
- Söt och god är du min lilla plutt.
Hon hade badat honom och satt på en ren pyjamas. En kram till och en kyss på munnen och sen ner i sängen.
-Sov nu gott lillgull, sa Elin och stoppade om den lille.
Han log så vackert tillbaka och snart sov han den oskyldiges sömn. Elin drog igen dörren och gick ut i köket till Anders och John, som satt vid bordet och åt kvällsvard. Johan hade än inte kommit från sitt arbete. Snart var det jul, Eriks första jul hos dem. Anna skulle inte träffa pojken i julhelgen. Hon skulle fara till sitt föräldrahem i Dalarna. Föräldrarna visste inte om pojkens existens ännu. Anna hade sagt att hon skulle berätta det först när hon skulle fara tillbaka till Norrköping efter jul.
Elin hade kommit att älska Erik som sitt eget barn, han var en sån solstråle. Anders och John avgudade honom. Var ledig stund låg de på golvet och lekte med den lille. Elin hade börjat fasa för att Anna skulle ändra sig och vilja ta hand om gossen. Men än visade inte Anna något större intresse för pojken. De dagar hon var för att besöka honom satt hon mest med honom i knät och pratade med Elin eller någon av de andra familjemedlemmarna. Elin hade aldrig sett att Anna kramat eller visat några andra ömhetskänslor för Erik. Det tyckte hon var märkligt. Själv kunde hon inte låta bli att krama gossen så fort hon kom åt. Hon hoppades att hon skulle få ha honom hos sig i många år. Men hon tog var dag som den kom och försökte att inte tänka på framtiden för mycket.
Så blev det då jul. Erik var nu nio månader och hade inte så stor behållning av att det var jul. Men säkerligen fick han intryck av stämningen vid detta helgfirande. Maten var överdådig och barnen fick presenter. Det var vantar, sockor, halsdukar och dylikt, men också en del leksaker och böcker. Johan hade köpt en gunghäst till Erik, men han var ännu för liten för att gunga på den. Anders och John hade köpt en speldosa och den blev han mycket förtjust i. Han ville höra melodin om och om igen tills han somnade. På juldagen bar det av på julotta och vid hemkomsten vankades mer god mat och andra godsaker. Så förflöt julhelgen och nyårshelgen. Tjugonda knut kastades granen ut med sång och musik, och sedan var vardagen tillbaka i gamla spår igen.
Anna hörde av sig i slutet på januari, hon hade berättat om pojken för föräldrarna. De hade fått en chock och fadern hade sagt att han varken ville se eller höra nåt mer om bastarden. Anna sade att nu blev det nog så att hon aldrig skulle kunna ta hand om Erik. Och det var nog kanske lika bra, han hade det ju så bra hos Elin. Elin, i sin tur tyckte att Annas föräldrar var ett underligt par som inte ville se sitt eget barnbarn. Tänk att kalla lille Erik för bastard. De visste inte vad de gick miste om, att få träffa den sötaste, snällaste lille gosse som fanns. Att bara avfärda ett litet oskyldigt barn utan att ens ha träffat honom,tyckte Elin var hemskt.
-----------------------------------------
Man kan ju förstå att pappa trivdes hos Elin och Johan. För det mesta kan man höra om barn som har det dåligt i fosterhem. Så var det ju inte i det här fallet. Det sägs ju att de första åren avgör ett barns framtid. Det tror jag på. Min pappa blev ju en härlig människa som gav så mycket kärlek till sin omgivning. Jag önskar att jag kan vara som min pappa. Om änglar finns så är min pappa en ängel. Och det behövs änglar i dag, så mycket elände som finns.
Ja det var dagens inlägg hoppas ni får en bra dag. Kram till er!
